Den Juridiska Fakultetsnämnden har lämnat infor remissvar där de kritiserar de många otydliga och motstridiga formuleringar som återfinns i DCA-avtalet;
https://www.regeringen.se/contentassets/0ee5d483364c4f07b8d9f78ed6958714/stockholms-universitet.pdf
Korta utdrag ur remissvaret (följ länken ovan för fördjupad läsning!);
Allmänt om DCA-avtalet
DCA-avtalet mellan Sverige och USA reglerar de närmare förutsättningarna för
amerikansk militär närvaro i Sverige. Avtalet omfattar en rad frågor som redan är
reglerade i Natos SOFA (SOFA=Status of Forces Agreement) och i värdlandsstödsavtalet
mellan Sverige och USA från 2016, men det går betydligt längre.
DCA står för Defense Cooperation Agreement. DCA-avtal finns i många olika former,
och det är bara en del sådana avtal som innehåller bestämmelser av samma slag som det
nu aktuella avtalet; andra kan omfatta t ex samarbete om utveckling av krigsmaterial. Ett
antal bilaterala avtal mellan USA och nordiska och östeuropeiska stater har ett innehåll
liknande (om än inte helt identiskt med) det nu föreliggande avtalet. Dessa bygger med all
säkerhet på ett amerikanskt modellavtal, alltså ett slags standardavtal från vilket endast
smärre avvikelser är möjliga.
Sverige förhandlade sitt DCA-avtal i stort sett samtidigt som Finland och Danmark och ett
par år efter Norge. Som ska beröras nedan verkar det som om de andra nordiska länderna
på ett par punkter fått till ett innehåll som ger deras regeringar något större handlingsfrihet
(se nedan).2 Det förefaller mycket sannolikt att de nordiska regeringarna har konsulterat
varandra under processen, men det framkommer inte av promemorian huruvida
regeringen övervägt att samordna svenska positioner med de andra nordiska länderna och
inte heller varför avtalen skiljer sig åt i en del avseenden. Det kan här påpekas att nordiskt
samråd eller i vart fall nordiska jämförelser skulle kunna vara användbara också för
implementeringen, dvs för transformering och därav föranledda författningsändringar.
USA får obehindrat tillträde
Artikel 3 reglerar USA:s tillgång till och användning av olika anläggningar och områden,
och den refereras i avsnitt 5.2: ”Av central betydelse är bestämmelsen om att amerikanska
styrkor, leverantörer och anhöriga ska ha obehindrat tillträde till dessa platser för en rad
olika syften”, och till delar av sådana platser kan USA ges exklusiv tillgång och därtill rätt
att kontrollera inpassagen (s 102). Vidare finns, i artikel 11, ”en allmän bestämmelse om
amerikanskt tillträde till svenskt territorium. Syftet med bestämmelsen är att enskilda
beslut om tillträde inte ska fattas inför varje amerikanskt besök. Amerikanska luftfartyg,
fartyg och fordon som används av de amerikanska styrkorna, eller enbart för deras
räkning, ska därför ges tillträde till Sverige så länge avtalet är i kraft” (s 132). Som
kommer att förklaras nedan förefaller det som om Sverige inte har möjlighet att vägra
sådant tillträde och användning.
Det kan alltså konstateras att avtalet anger att USA ska ha ständigt tillträde till svenskt
territorium under avtalstiden och ”obehindrat tillträde” (”unimpeded access”) till 17 olika
militära anläggningar. Detta framgår av ovannämnda citat samt det tekniska kapitlet ”7
Behovet av författningsförändringar”. Denna helt centrala aspekt av avtalet bör framhävas
även i de allmänna delarna samt bör det förklaras hur den svenska regeringen föreställer
sig att den amerikanska närvaron kommer att se ut mer konkret.
Det förtjänar också att påpekas att artikel 11 i det norska avtalet från 2021 innehåller en
tydlig begränsning vad gäller inresa för amerikansk trupp: ”[i]n accordance with
applicable clearances issued by Norwegian authorities in response to requests made
pursuant to mutually determined procedures.” I andra punkten i samma artikel anges
ytterligare ett förbehåll: “Clearances granted for multiple unspecified entries, exits, and
movements within the territory of Norway shall be limited to a maximum of one year ….”
Promemorian innehåller ingen diskussion om huruvida en begränsning av norsk typ hade
varit önskvärd.
Sammanfattning
Genom DCA-avtalet verkar Sverige ge en främmande stormakt ständig rätt till tillträde till
svenskt territorium och obehindrad tillgång till 17 anläggningar och områden. Den
proposition som läggs fram för riksdagen bör öppet och resonerande redovisa detta samt
klarlägga konsekvenserna, inklusive de negativa.
Därutöver har Juridiska fakultetsnämnden anfört några andra synpunkter, främst vad
gäller ansvar för den amerikanska styrkan i dess möte med det svenska samhället och vad
gäller dödsstraffet.
Remissvaret har på fakultetsnämndens uppdrag beslutats av dekanus, professor Jane
Reichel. Yttrandet har beretts av professor Pål Wrange. Föredragande har varit utredare
Karolina Alveryd. Yttrandet har expedierats av Juridiska fakultetskansliet.
2 svar
Det förefaller som om USA vill använda svenskt territorium som en plattform för att agera utan Sveriges fortsatta godkännande eller insyn. I och med att vi ingår i NATO så är det svårt att se hur detta avtal skulle kunna ge ytterligare fördel.
Det enda jag känner i detta militära USA avtal inkl NATO är vårt land blir occuperat och kidnappat av främmande makt och en samanslutning som båda tillsammans är endast för krig och rasera de länder de sätter sina avtryck i, inget gott kommer ur djävulens godispåse hur gärna våra politiker och militärer tycker att det smakar bra, de enda som får sötman i sin mun och pengar i pungen är de som tillverkar krigsmatriel och skrattar hela vägen till sitt bankvalv, vilka de är vet vi utan att nämna namn deras alla företag i sverige och utomlands, det bara tragiskt att vara så snikna och totalt empatilösa. Så säger min magkänsla, rätt för mig men kanske fel för någon annan 🇸🇪